2016 - boksummering

När jag scrollar igenom mina blogginlägg från 2016 inser jag att förra årets läsning till största del präglades av jobbläsning inför temabokprat. Så känns det i alla fall som. Och visst, merparten av det jag läser är sådant som jag använder mig av i bokprat eller för att kunna ge bokrekommendationer i mitt arbete som bibliotekarie. Dock förtjänar några av alla de cirka 160 av mig lästa eller lyssnade böcker ett extra omnämnande då de i mitt tycke stack ut lite extra. Jag börjar med barnböckerna:

Årets bästa barnbok korade jag redan i mars. Linn Gottfriedssons En myras liv gjorde mig alldeles varm om hjärtat. Den handlar om litet och stort i sexårige Myrans vardag och är så himla fint och lyhört skildrat utifrån en sexårings perspektiv. Det är fortfarande så att jag blir helt till mig när jag tänker på den.

En annan hjärtvärmande bok är En liten bok om kärlek av Ulf Stark. Inte en bok från förra året, men då jag läste den 2016 så hamnar den på min lista. Så är reglerna. Stark skriver om Fred och hans pappalängtan/-saknad, krigsoroligheter och framför allt om blyg pirrig kärlek.

Åsa Anderberg Strollo skrev sin första bok för lågstadieläsarna, Bruno 3000. Tvillingarna, och jag ställde mig inledningsvis lite skeptisk till den. Min åsikt var att det hela mest verkade som publikfrieri med efterapning av Jeff Kinneys böcker om Greg Heffley. Men så fel jag hade! Anderberg Strollo lyckas tillsammans med illustratören Julia Thorell göra något eget och det blev riktig trevlig läsning.

Mer humor upptäckte jag i Håkon Övreås Brune. Fantastiskt fnissig berättelse om superhjälten i brunt som tar upp stora ämnen som vänskap, mod och sorgearbete.

Och att jag gillar Rose Lagercrantz böcker om Dunne är ingen hemlighet precis och så klart hamnar senaste boken om Dunne, Vi ses när vi ses, på favoritläsningslistan också.

Om nu vardagslivsskildringar hamnar i topp bland mina barnboksfavoriter så är det snarare skräck och spänning som toppar mina mellanåldersbokfavoriter:

Spökskeppet Vallona av Lena Ollmark och Mats Wänblad gavs ut redan 2007 men är definitivt en bok som håller än! Jag lyssnade på boken i somras och blev hänförd. Ruskigt spännande, spökligt och mycket stämningsfullt. Perfekt som höstrysare.

Mor och dotter Sten har gett sig in i ett samarbete där Djupgraven är första boken i en blivande trilogi. Även denna bok är perfekt som höstrysare, innehåller en massa övernaturliga inslag från nordisk mytologi och jag gillar dessutom författarnas ambitioner att lyfta ett miljömedvetande kring Östersjön. Att jag sen har personliga band till Runmarö, som många av händelserna i boken utspelar sig på gjorde dessutom läsningen ännu mer intressant.

Petter Lidbeck är en skicklig thrillerförfattare och Det vita huset  kan vara den mest spännande thrillern för mellanåldern som jag läst. Handlar om Yussef som blir indragen i ett händelseförlopp som skulle kunna vara taget från en film. Bara det att det är på riktigt. Sträckläsningsvarning på denna!

Min absoluta mellanåldersfavorit från 2016 är snarare en allåldersbok, eller åtminstone en bok för antingen en något äldre läsare eller en väldigt van läsare som inte är lättskrämd. Kenneth Oppels Boet är en mardrömslik Coraline-liknande historia som kryper under skinnet och där gränserna mellan verklighet och fantasi suddas ut.

Bland mina ungdomsboksfavoriter är det lite mer spridda skurar vad gäller genrer; historisk roman, kärlek, skräck och sci-fi/fantasy.

Att Ann-Helén Laestadius tilldelades Augustpriset för Tio över ett var helt rätt och så välförtjänt. Om sextonåriga Majas framtidsoro, kärlek och vänskap. Och om flytten av en hel stad.

Ruta Sepety lyfte än en gång fram en historisk händelse som få kände/känner till men som verkligen inte förtjänar att falla i glömska. Jag fick lära mig om en av historiens största fartygsförlisningar och läsa om hur det är att vara på flykt. Mer än en parallell kunde dras till den rådande flyktingsituationen i världen. Tårar i havet är en både angelägen och uppslukande roman.

Att placera in Lotta Olivecronas Vren. De glömda rummen i en genre är inte helt självklart och jag landar i en blandning av sci fi och fantasy. Boken utspelar sig på 2400-talet och handlar om Anya som stöter på en vren, en livsfarlig best som används som mordredskap. Och det är beskrivningen av vrenen som jag finner mest fascinerande med hela berättelsen, och framför allt det band som knyts mellan Anya och vrenen Kirvan.

Vattnet drar av Madeleine Bäck gör mig fortfarande frustrerad eftersom uppföljaren inte kommer förrän framåt vårkanten. Och då ska jag kasta mig över den. Jag vill tillbaka in i den obehagliga men kittlande känslan av spänning som jag fick när jag läste boken. Jag vill veta mer om vandrarna, jag vill veta hur det går för alla huvudpersoner. Jorden vaknar, som nästa del heter, är helt klart den bok jag ser fram emot mest under 2017.

Både Sara Lövestams Som eld och Anna Ahlunds Du, bara var böcker som erbjöd det där härliga kärlekspirret som gör en själv helt förälskad under läsningen. Och Lisa Bjärbos Djupa ro behandlade förlust och sorg och de band man har till sin barndom och uppväxt. Annica Wennströms Bänkad var en annan bok från förra året som jag tokgillade.

Jag hinner ju inte med lika många vuxenromaner som barn- och ungdomsböcker och endast en av Jonathan bortom all kontroll är ju självskriven.) och som jag tyckte var tillräckligt minnesvärd att nämnas här, nämligen Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Den handlar om existentiella frågor som att finna sig själv och förstå vem man är, något som inte är helt lätt eller självklart.
dessa har fastnat som en favorit (Eller ja, Meg Rosoffs humoristiska och bisarra och samtidigt väldigt jordnära

Andra litterära höjdpunkter under 2016, som jag också måste nämna, var att lyssna på Meg Rosoff under bokmässan. Och att det äntligen görs lite mer för att ge utrymme åt barn-och ungdomslitteratur i medier. Och det kan man bland annat tacka podden Bladen brinner för.