En av de största flyktingkatastroferna pågår just nu i Europa och med anledning av detta har Novellix i samarbete med Hallpressen släppt fyra noveller på temat flykt. I ett gemensamt förord skriver Hallpressens kulturchef om hur fiktion kan hjälpa oss att förstå och hur denna kan ge röst åt de drabbade. Den som inte upplevt det själv kan nog aldrig helt leva sig in i hur det är att befinna sig på flykt, men dessa noveller erbjuder en möjlighet till inblick i de svårigheter, den sorg och förlust och de många tragedier som flera får uthärda på sin väg till ett tryggare liv.
Zulmir Becevics Du och jag mot världen är en svart berättelse om en tonårskille som försöker anpassa sig till ett liv i det nya landet. Det går så där, kan man väl säga, det är tufft i skolan, att passa in och få vänner och när ens pappa dessutom är försvunnen finns det bara mamma och rösten i huvudet att luta sig mot. Det är lika jobbigt att läsa om tonårskillens svarta inre som hans mammas förtvivlan över sonens utveckling och att han inte kan acceptera sin faders död.
Marjaneh Bakhtiaris Farväl till dem på land skildrar ett liv på flykt utifrån en flickas sakliga perspektiv. Hon, pappa och farmor bor tillsammans med andra flyktingar i väntan på att ta sig vidare. Pappa försöker få plats till dem på en båt, vilket till slut lyckas, men farmor kommer inte med. Medan Becevics novell slutar hoppfullt så är Bakhtiaris novell mer tolkningsbar. Vi lämnar berättelsen ute på öppet hav i en fullpackad båt som måste ösas ur för att hålla flytandes. Hur det går får man själv avgöra.
David Mohsenis novell, Eller sjunk i havet, är, om jag förstått det rätt ett utdrag ur den roman som kommer att släppas under våren med titeln Ligger Sverige i Iran?. Det är en personlig berättelse som grundar sig i Mohsenis egna erfarenheter av den resa han gjorde med hjälp av smugglare från Iran till Sverige när han var fjorton år gammal. Det som Mohsenis fjortonårige huvudperson (och troligtvis Mohseni själv) upplever och är med om under flykten är tunga erfarenheter att bära med sig och som man inte önskar någon, framför allt inte ett barn, skulle behöva se eller uppleva.
Lilla asken av Ania Monahof skiljer sig från de tre andra novellerna genom att utspela sig i dåtid, närmare bestämt under andra världskriget. I Lilla asken träffar vi Annoschka som flytt från Sovjetunionen med sin familj och som nu befinner sig i Finland. Målet är att ta sig över Östersjön till Sverige dit vänner (?) till familjen förmodas ha tagit sig. Men även om Finland aldrig blivit riktigt hemma så är uppbrottet från Finland ändå uppslitande och färden över Östersjön blir dramatisk.
Novellformatet går så klart snabbt att läsa och är lättillgängligt, men alla fyra noveller berör och stannar kvar länge i tankarna. Flera av dem funkar att läsa i skolan från åttan-nian och kan funka utmärkt som diskussionsunderlag på temat flyktingar eller mänskliga rättigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar