Natt för gott

Länk till adlibris och bokus

I en liten by i Galizien, ett område i Österrike-Ungern, dör en liten flicka 1902. Hennes föräldrar går under av sorg, fadern ger sig av och modern ser ingen annan väg än att försörja sig genom prostitution. Men tänk om flickan överlevt? Tänk om modern eller fadern bara hade vetat att en näve snö på flickans bröst skulle ha räckt för att överleva?

Det är slumpens nycker och meningen "Tänk om" som Jenny Erpenbeck leker med i Natt för gott. I nästa kapitel överlever den lilla flickan och familjen flyttar till Wien där de utstår nödtorftens år under första världskriget. Flickan dör som tonåring i Wien. Men om inte slumpen varit så hade hon istället fortsatt leva för att istället förrådas flera år senare i Moskva och avrättas under stalinismen. Eller så hade hon blivit en hyllad författare och levt ett långt liv för att slutligen somna in fridfullt på ett ålderdomshem en dag efter att hon fyllt nittio år.

Det är ansträngande att läsa Natt för gott, dels för att den innehåller ett mörker, det är mycket elände och många tragedier och därför blir det känslomässigt tungt att läsa. Men också för att romanen är litterärt krävande. Det här är ingen god roman man sätter sig ned med för en trevlig avslappnande stund, utan den kräver att man hänger med, vilket blir ytterligare krävande då karaktärerna inte nämns vid namn (det är modern, fadern, dottern, mormodern etc) och då det samtidigt gäller att hålla olika generationer skilda åt. För min smak blir det här sättet att berätta lite väl distanserat och jag var riktigt nära på att ge upp halvvägs in i boken då vi följer huvudpersonens liv i Moskva och ett sammelsurium av Kamrat K, Kamrat H, Kamrat E och så vidare paraderar förbi i texten. För min del blir detta för ansträngande att hålla isär och istället börjar jag skumma.

Även om jag känner att romanen i sig inte ger mig så mycket som jag hade önskat så är jag trots detta imponerad av Erpenbecks hantverk och jag tycker idén med Natt för gott är väldigt intressant. Samtidigt som man får följa en familjs historia är det nämligen också en centraleuropeisk historieskildring. En roman som påminner idémässigt om Natt för gott är Kate Atkinsons mer lättillgängliga Liv efter liv som jag läste för ett tag sen. Men trots att Liv efter liv inte är lika tung så föredrar jag nog ändå Natt för gott eftersom den aldrig blir tjatig såsom jag upplevde att Atkinsons roman blev.