Hegas förlag har nyligen gett ut två klassiska sagor i härligt ruggiga omtolkningar av Wiley Blevins. I den första,
Askungen och vampyrprinsen, bor
Askungen, precis som i sagan, med sin onda styvmor och styvsystrar. Och de är inte bara onda, de är renliga också. Askungen har fått sin namn av att hon gillar att gnida in sig med aska för att inte synas när hon är ute på äventyr i natten. Så vankas det bal på slottet. Prinsen är på jakt efter en prinsessa och självklart ska Askungens styvsystrar gå. Efter att ha fått hjälp med att fixa fram en fin klänning av sin förtrollade gudfar kan även Askungen gå på bal. Prinsen blir hänförd av Askungen. Men prinsen är nu ingen vanlig prins och har mer än ett krav på sin blivande prinsessa: hon ska inte bara vara skön att titta på, hennes blod måste också smaka gott.
På sätt och vis får nu ändå
Askungen och vampyrprinsen ett lyckligt slut, något man däremot inte kan påstå att
Dödluvan och vargen får. Det är såklart Rödluvan som skrivits om och i denna version så fick dessvärre vargen tag på Rödluvan och därför spökar hon numera i skogen och lockar till sig oskyldiga små barn att vandra längre och längre in i den mörka djupa skogen.
Dessa två första titlar i Hegas nya serie Lilla skräckbiblioteket är snyggt gjorda med lockande färgillustrationer och lekfulla berättelser som är lättlästa. Jag tycker det är väldigt lyckat och lagom mysrysigt att läsa för en sju-åttaåring och jag ser helt klart fram emot kommande tolkningar av klassiska sagor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar