Kanin soldat ängel tjuv

Länk till adlibris och bokus

Det är i slutskedet av andra världskriget. Tyskarna håller på att förlora och i en sjukhussäng i Berlin ligger nioårige Sasja. Han lider av minnesförlust och minns inte ens vem han är. Om nätterna går han rundor i sjukhussalarna och stjäl små föremål som han lägger under sin kudde; knappar, fjädrar, snören. Alla dessa föremål betyder något, men Sasja minns ännu inte vad. Det är först en dag när en läkare kommer med blommor som minnena väcks till liv och som Sasja försiktigt kan knåpa ihop sin egen livshistoria med hjälp av de små föremålen han har stulit. 

Från sin sjukhussäng berättar Sasja för läkaren och sina medpatienter som samlas kring honom om hur han som sexåring flydde undan de tyska soldaterna efter att de stormat hans by och hur han togs om hand av grupp soldater från röda armén som mer eller mindre blir hans nya familj. Sasja är till en början lite av en maskot, men så småningom får han viktiga uppgifter att utföra och blir en del av soldatgruppen, vilket tydligt markeras när man låter sy upp en alldeles egen uniform i Sasjas storlek. Sasja påminner om det vackra som finns i världen och inger soldaterna hopp, han blir som ett mänskligt inslag i all den grymhet som kriget innebär. 

Jag älskade Katrina Nannestads Vi var vargar därför var det givet att jag skulle läsa Kanin soldat ängel tjuv. Liksom Vi var vargar träffar Kanin soldat... rakt i hjärtat och Nannestad har även denna gång låtit sig inspireras av verklighetens historier från andra världskriget. Jag var något mer förberedd på det sentimentala och putsade slutet den här gången, men trots att jag inte riktigt gillade slutet på Vi var vargar så gjorde den boken ett djupare intryck på mig.