Flickan som kom till Auschwitz

Judar, homosexuella, romer, funktionshindrade, kriminella förbrytare eller politiskt oliktänkande, är de grupper av människor som man ofta förknippar med förintelsens offer. Men sen fanns det också de som bara hade otur. Sådana som Kazimiera, katolsk polack som befann sig på fel ställe vid fel tillfälle och som inte hade papper att styrka sin identitet med. Det finns troligtvis fler historier liknande Katjas, säkert fanns det fler som Katja vars öde gick så mycket sämre. För Katja överlevde trots allt.

Kazimiera föddes i Polen 1925. När kriget bröt ut drogs i stort sett alla tyska män ut i kriget, men fabriker och gårdar och annat arbete måste ju fortfarande skötas, varför tyskarna tvångskommenderade de ockuperade polackerna till att arbeta i Tyskland. Kazimiera blev som femtonåring helt enkelt skickad som tvångsarbetare till en bondgård i Österrike där hon och en annan flicka fick arbeta hårt. Kazimiera vantrivdes och bestämde sig för att rymma tillsammans med en annan tjej. Men på tågstationen hoppade de på fel tåg. Och istället för att åka hem till Polen hamnade Kazimiera i Auschwitz.

Därefter skickades hon från det ena lägret till det andra. Vid krigsslutet kom hon till Sverige som 20-åring. Här träffade hon så småningom sin make Sture och bytte namn till Katja. Precis som många som upplevde och var med om förintelsen pratade Katja sällan efteråt om vad hon upplevt. Det var ingen hemlighet vad som hänt, men inget som man pratade om. Men en dag kände Katja att det var dags att berätta sin historia och kontaktade Sören Sommelius som skrivit ned Katjas upplevelser i Flickan som kom till Auschwitz.

Pojken som överlevde förintelsen

Thomas Buergenthal var knappt elva år och befann sig i Sachsenhausen när lägret befriades av ryska soldater våren 1945. Därmed är Thomas Buergenthal också en av de yngsta att överleva Auschwitz, som han satt i dessförinnan.

Thomas föddes i Tjeckoslovakien 1934 och var ende sonen till ett tyskt judiskt par. När tyskarna marscherade in i Tjeckoslovakien 1939 flydde den lilla familjen till Polen där de under flera år levde i olika ghetton. Thomas föräldrar lyckades på olika vis gömma undan Thomas eller övertyga de tyska soldaterna att han var arbetsför eller hittade på något annat som gjorde att han undvek att sorteras ut med alla andra barn som skickades iväg från ghettona och detta gjorde att deras lilla familj lyckades hålla ihop ända till i augusti 1944 då de transporterades iväg till Auschwitz.

I Pojken som överlevde förintelsen berättar Thomas, utifrån de minnen han har från sin barndom, om sin uppväxt i de polska ghettona med en vardag många gånger kantad av fasor och rädsla för de tyska soldaterna, och fortsätter att beskriva livet i Auschwitz och senare Sachsenhausen.

På många punkter känner man igen beskrivningarna från koncentrationslägren från andra överlevarberättelser, men det som jag tycker skiljer ut den här biografin från så många andra är hur Thomas Buergenthal ägnar en stor del av boken till att också ta upp hur det var för de som överlevde efter kriget. Många som befriades från lägren drog till en början till synes planlöst omkring, vilse utan ett hem att återvända till. Thomas slog till exempel följe med ett gäng ungdomar som till en början slog sig ner i någons övergivna bostad. En tid senare togs Thomas omhand av en polsk soldat och kom att bli maskot i den polska armén innan han hamnade på barnhem och slutligen återförenades med sin mamma som också överlevt.

Och till skillnad från många överlevande judar så valde Thomas mamma att stanna kvar i Tyskland, mamman var ju trots allt tyska, och Thomas och hon slog sig ner i Göttinger, där mamman vuxit upp. Här berättar Thomas om hur folk omkring dem ofta inte vågade prata med dem eller hur påverkade hans klasskamrater var av judiska propagandan, förvånade över att Thomas inte var den tjuvaktige typ med stor näsa och mörkt hår som de fått lära sig att alla judar var, och hur en del lärare uppenbart slunkit igenom avnazifieringsprocessen som man som lärare måste gå igenom innan man fick lov att undervisa igen.

Thomas hamnade så småningom i USA där han utbildade sig till jurist och blev senare domare i internationella domstolen i Haag 2000-2010.

Tonårstjejens dagbok

Länk till adlibris och bokus

Det är inte så lite tabu kring att läsa någon annans dagbok och att därför få möjlighet att öppet läsa autentiska dagbokstexter utan att behöva smussla med det känns lite som att ha fått ett enormt förtroende, även om det nu är noggrant utvalda texter och även om det här förtroendet verkligen inte bara ges mig.

Jag skriver inte dagbok längre. Men från och till i perioder under i stort sett hela min tonårstid skrev jag dagbok och hur många tonårstjejer tillsammans med mig har väl inte skrivit av sig känslor och skrivit ner hemligheter i en dagbok. Det är faktiskt slående hur det går att känna igen sig i ett flertal av dagbokstexterna.

Det är en salig blandning av ämnen som tas upp, allt från första kärleken, minnen från resor eller konserter, vänskapsrelationer, längtan, sorg, drömmar. Det är dagboksanteckningar som är skrivna i affekt eller som är skrivna med större eftertanke och begrundan. De äldsta (den äldsta är från 1904), som är skrivna med skrivstil, kan vara rätt så svårlästa och återges som tur är även transkriberade. Tonårstjejens dagbok ger en tydlig vittnesbörd om hur dagboken kan vara lika mycket en kompis att berätta glädjeämnen för som en tröstevän när livet är tungt och jobbigt.

Daniela Auerback och Lovisa Henoch, upphovskvinnorna till Tonårstjejens dagbok, är båda utbildade på konstfack och insamlandet av dagbokstexterna har faktiskt sitt ursprung i ett större konstnärligt projekt där texter samlats in från skolbesök, arkiv och äldreboende.

Krigsdagböcker

Länk till adlibris och bokus

När Tyskland invaderade Polen 1939 bestämde sig Astrid Lindgren för att, om det blev krig, så skulle hon dokumentera krigets händelser i en speciell dagbok. Och den tredje september 1939, då England och Frankrike förklarade Tyskland krig skrev hon det första inlägget i det som skulle komma att bli hennes krigsdagböcker. När 1945 var till ända hade hennes dagböcker kommit att omfatta hela sjutton böcker.

Dessa dagböcker förvarades fram till 2013 i Astrid Lindgrens hem då hennes dotter Karin Nyberg beslöt sig för att transkribera dem och samla dem i denna bok som är en diger samling av både Astrids egna texter och utklipp från tidningar som hon tyckt varit intressanta eller värda att nämna i sina texter. Förutom att läsa dagstidningar och lyssna på radio hade Astrid Lindgren från och med 1940 tillgång till ytterligare en informationskälla genom sitt arbete på Pka (Allmänna säkerhetstjänstens postkontrollanstalt). Pka var en slags hemlig brevcensur, där Astrid arbetade med att kontrollera och läsa de brev som skickades till och från Sverige, vilket också gav henne en unik inblick i vad som pågick i andra länder. Några av breven skrev hon av och lade in i dagboken som lösa sidor.

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 beskriver tiden i Sverige under kriget med ransoneringar, krigsbarn från Finland, oro och rädsla för såväl tysken som ryssen. Det här är tiden innan Astrid Lindgren blev erkänd och framgångsrik författare, men det är under denna period som hon faktisk börjar skriva barnböcker, vilket tillsammans med många andra privata angelägenheter kan följas i dagböckerna. Men dessa krigsdagböcker är också så mycket mer än hennes egna personliga reflektioner från krigets dagar och hur denna tid upplevdes i Sverige. Genom att läsa krigsdagböckerna får man mer eller mindre en resumé över flera stora och viktiga händelser och skeenden under kriget. Det är ett omfattande och ambitiöst arbete och troligtvis var det få svenska husmödrar under denna tid som ens hade koll på det politiska läget i Europa.

Svag is

Länk till adlibris och bokus

Eddis och Alexs klass har friluftsdag och alla åker skridskor på den frusna Stensjön. Eddi och Alex har bestämt sig för att åka tre varv runt sjön, fler varv än någon annan, men på sista varvet kommer de ifatt Marit. Igen. Hon är inte ens färdig med sitt första varv.

Det är inte första gången killarna retas med Marit, är taskiga mot henne, men den här gången går de för långt. Alex och Eddi tar tag i Marit och puttar henne framför sig, ut utanför den uppåkta banan, ut mot den mörkare delen av isen. Eddi släpper när han ser vart de är på väg, men Alex ger Marit en sista knuff och rätt vad det är så ligger Marit i isvaken. Killarna får panik och lämnar Marit, nog kan hon ta sig upp själv?

Innerst inne fattar Eddi att hon nog inte kommer att klara att ta sig ur vaken, men det är först mitt i natten, när det redan är alldeles för sent som Eddi och Alex återvänder till sjön för att kolla om Marit tog sig upp. Det gjorde hon inte.

Killarna inser ju allvaret i vad de har gjort. Eddi mår sjukt dåligt över vad han ställt till med medan Alex mest verkar bekymrad över risken att åka fast. Och för honom blir det viktigaste att sopa igen spåren efter sig.

Sofia Nordins lättlästa Svag is har väl gestaltade karaktärer och en fängslande berättelse, i det här fallet nästan lite obehaglig, som är svår att släppa. För den som läser boken i grupp finns här definitivt mycket att diskutera kring såväl mobbing som moral.

Crossover

Länk till adlibris och bokus

Josh och Jordan är tvillingbröder, bästa kompisar och lovande baskettalanger. Deras pappa, Chuck, är före detta proffsspelare och en given förebild för sina söner som såklart också siktar högt.

Saker och ting ställs dock på sin spets mellan bröderna när först Josh förlorar ett vad som innebär att han måste raka av sina dreads, det enda kännetecknet för hur man skiljer Josh och Jordan åt, och när sen Jordan blir kär och skaffar flickvän känner sig Josh utanför. Det blir mer gruff och groll dem båda emellan, men på basketplanen funkar de fortfarande ihop. Till en början åtminstone.

Det enda som till sist tycks förena dem är kärleken till pappa Chuck vars hälsa börjat vackla. Den ärftliga hjärtsjukdomen är mycket allvarligare än vad pappan vill ge sken av, men Josh och Jordan inser allvaret när pappan kollapsar framför deras ögon.

Crossover är en berättelse om syskon och familj, kärlek och vänskap och om BASKET. Kwame Alexander använder sig av den fria versen som framför allt kommer fram på basketplanen. Det är rappt och rytmisk medryckande det är snyggt utfört och det är väldigt hiphop. Det är precis som att man rappar fram scenerna när man läser skildringar från basketplanen, och att det är Jason Diakité som står för översättningen förvånar inte. Den något mer följsamma prosan som är där emellan är lättläst. Crossover är en riktigt medryckande roman, på många sätt och vis, och kanske är den också årets coolaste bok.

Åskan

länk till adlibris och bokus

Ulf Starks sista bok, Åskan, är en riktigt fin barndomsskildring som handlar om vänskap och mod. Ulf och bästa kompisen Bernt bor granne med Oskarsson som bor i kvarterets mest prydliga lilla hus. Oskarsson själv är stor, mörk och bullrig och bland barnen är han känd som Åskan. Han är jätten som alla barn i grannskapet är livrädd för. Enligt Bernt är piggen på baskern, som Åskan alltid har på sig, inget annat än en antenn som han använder för att prata med de andra jättarna. Det råder alltså ingen tvekan om att barnen till varje pris undviker Åskan, för vem vet, han kanske till och med äter barn!

För att vara livsfarlig jätte har dock Åskan ett harmlöst intresse, eller passion är det nog snarare: han älskar att lyssna på pianospel. Ulfs mamma, hon spelar piano en stund varje kväll, och det tillsammans med att varje helg åka ut till sitt lilla torp och sitta i lugn och ro en stund är sådant som Ulfs mamma bara måste göra för att orka med allt annat med jobb och laga mat och städa och alla andra vardagsbekymmer. Att Åskan varje kväll ställer sig bakom ett träd i närheten av Ulfs hus för att lyssna på mammans pianospel, det känner hon nog inte till. Men det gör Ulf. Han har sett hur Åskan smyger omkring utanför om kvällen och hur han sedan när Ulfs mamma börjar spela liksom blir som hypnotiserad.

Men när det lilla torpet som Ulfs mamma brukar åka ut till en dag förstörs av en storm förändras pianospelet tvärt. Ulfs mamma är för ledsen för att spela något annat än sorgsna låtar och varje gång hon spelar låter det som om hennes hjärta gått sönder. Ungefär i samma veva råkar Ulf avslöja något som Bernt berättat för honom i förtroende med följden att Bernt inte längre vill prata med Ulf. Två stora bekymmer tynger alltså nu Ulf och han vill gärna hitta en lösning på problemen. Dels måste han komma på nåt som gör hans mamma glad igen och dels måste han göra nåt som gör att Bernt förlåter honom och vill vara hans kompis igen. Men vad?

Våra kemiska hjärtan

Henry Page går sista året på high school. Under hela sin skoltid på Westland High har Henry kämpat med sina betyg och med att få lärarna att gilla honom. Tack vare hans storasyster Sadie och det rykte hon lämnat efter sig har han nämligen en hel del att jobba med. Visserligen gick Sadie ut med högsta betyg i alla ämnen, men hennes tonårstid var minst sagt rebellisk och ännu idag får lärarna något vilt i blicken när de hör namnet Page.

Länk till adlibris och bokus

Henrys högsta strävan är att bli redaktör för skoltidningen, precis som hans syster också en gång var, och när han därför blir erbjuden posten blir han riktigt glad. Mindre glad blir han när han får veta att han måste dela redaktörskapet med skolans nya tjej, Grace. Grace haltar fram med käpp, klär sig i alldeles för stora pojkkläder och verkar inte vara så himla noga med hygienen. Dessutom vägrar hon skriva något för tidningen, men ansvarige läraren har bestämt att de båda ska vara redaktörer, annars får det bli någon annan.

Och faktiskt så blir arbetet med skoltidningen snart en undanflykt för Henry att hänga med Grace, för trots Graces hålögda utseende, trots hennes smutsiga kläder så finns det en kemi mellan dem båda och Henry har snart fallit handlöst för Grace trots att hon är både hemlighetsfull och oberäknelig. Grace lider av en tung sorg och saknad efter att hennes pojkvän omkom i en bilolycka, en sorg hon inte mäktar med att släppa taget om. Henry, som snart får kännedom om vad Grace varit med om, kan dock inte sluta hoppas på och kämpa för att han ska bli den som får fylla det tomrum som finns inom Grace.

Krystal Sutherlands Våra kemiska hjärtan handlar om den första stora drabbande kärleken, den som i sagorna ofta slutar lyckligt, men som i verkligheten ofta slutar mindre lyckligt. Utan att avslöja för mycket, så kan jag i alla fall berätta att Henry väldigt länge är olyckligt kär, och att påstå att Våra kemiska hjärtan skulle vara en sockersöt romantisk berättelse vore därför att ljuga. Sutherland får till en hel del minnesvärda scener (älskar den övergivna tågstationen), men trots detta så suger berättelsen aldrig riktigt tag i mig. De populärkulturella referenserna är många, för många för att boken ska överleva skulle jag vilja påstå, och karaktärerna är så där John Green-rappa i käften som de flesta tonåringar i ungdomsromanerna numera är. Tyvärr lyckas Sutherland också vara alltför övertydlig ibland med hintar om vad som kommer att hända, vilket är lite trist när man som läsare då inte får möjlighet känna sig smart. Men omslaget till boken kan vara ett av årets snyggaste.

Glad och lycklig? Knappast

Länk till adlibris och bokus

Glad och lycklig? Knappast är första boken om trettonåriga Linn, och nä, Linn är verkligen vare sig glad eller lycklig. Hennes föräldrar är skilda, Linns pappa har en ny familj och Linn har fått en halvsyster, Milla, som Linn verkligen älskar och som hon gärna sitter barnvakt åt. Därför har Linn också så svårt att säga nej när hennes pappa frågar om hon kan, trots att hon ofta faktiskt inte hinner. Att börja högstadiet innebär mer prov och mer att plugga. Och samtidigt så behöver Linn hjälpa till hemma. Linns mamma är sjukskriven och orkar inte med att göra enkla saker som att gå och handla, och Linn vill ju hjälpa sin mamma som varit rätt nere ända sedan skilsmässan för tänk om mamma börjar dricka igen. Men samtidigt vill Linn också kunna göra sådant som hon själv har lust med. Som att spela bandy med Aisha till exempel.

I skolan får hon en massa skit från Oskar när hon kommer för sent, har glömt kläderna till idrotten eller när hon missar proven. Oskar är en idiot, men Linn kan inte hjälpa att hon ändå tar åt sig.

Thomas Halling skriver lättläst men väldigt engagerande om hur det kan bli när man är hårt pressad, med krav från många håll och mycket att leva upp till. Det här är en berättelse som många unga idag säkert kan relatera till med krav och förväntningar som ska levas upp till. Som tur är ordnar det mesta upp sig mot slutet, men det kommer ju fortsättningar, nästa del, Kär och galen? Sällan, kommer redan om ett par veckor, så kanske varar inte lyckan så länge?

Isdraken

Mik är kortaste killen i sin klass. Kanske kortast i hela femman. Det enda som verkar växa på honom är öronen, konstaterar skolsyster. Mik bor i Solna med pappa och storebror Tony. Mamma är död och Tony och Mik håller ihop. Det är de mot världen. Pappa är gravt alkoholiserad och Mik får hela tiden komma med undanflykter för sin pappa när han inte dyker upp på föräldramöten, när han inte svarar i telefon och så vidare. Det är ganska illa och socialen är på deras lilla familj. Tony har sagt åt Mik att han aldrig någonsin får öppna dörren för någon han inte känner.

Men en dag, efter att Mik hittat sin pappa utslagen på golvet i köket, ringer en man och en kvinna på dörren och Mik öppnar. Mik blir omhändertagen av socialnämnden som skickar iväg honom till faster Lena som bor långt upp i Norrland i en liten by som heter Storselet och som är så liten att det bara går tretton barn i den lilla byskolan. Det är ett islandskap som Mik hamnar i. Det är kallt och vitt men här finner Mik värme, vänlighet och vänskap.

Men socialen anser inte att det hem faster Lena erbjuder Mik är lämpligt och istället tvingas Mik flytta tillbaka till Solna och hamnar i ett fosterhem där han får ett helvete. Mik ser ingen annan utväg än att rymma tillbaka till Storselet.

Isdraken av Mikael Engström är en sorglig och rörande eländesskildring som trots allt är en riktigt varm berättelse med mycket humor och hjärta och många fina karaktärer.