Max kan nog tyckas vara ganska oansenlig. Han är och har alltid varit näst kortast i sin klass, den som fått näst minst poäng på proven i skolan, den som blivit näst sist vald på idrotten, ja, ganska medioker alltså. Men han är trots detta rätt så bra på att ställa till trassel för sig själv och sin familj. Efter att familjen ännu en gång tvingats flytta för att börja om på nytt har Max nu lovat sina föräldrar att sluta experimentera och bygga om saker. (Det här med att spränga sin skolas avlopp var till exempel inte den mest lysande idén Max genomfört.) För säkerhets skull har Max föräldrar också beslagtagit Max mobil och gett honom internetförbud och mer eller mindre förbjudit honom att göra ja, allt. Teckna får han dock lov att göra, och det är Max faktiskt rätt så bra på. Och det är också typ det enda han kan göra nu när de flyttat till en liten håla i Skåne där det inte finns något som helst att göra. Så Max nya vardag går ut på att försöka få till den perfekta luggen (nåt måste han ju bli bäst på), komma på hur man ska fly från den lilla hålan i Skåne och att teckna.
Max har en mattelärare som har en väldigt speciell näsa med en skåra mitt i som gör att den på sätt och vis påminner om en... stjärt. Och när Max bänkkamrat Frida får se Max karikatyr av matteläraren håller hon på att dö av skratt. Uppmuntrad av Fridas uppmärksamhet börjar Max göra små seriestrippar om matteläraren Henry och hans stjärtnäsa men snart börjar tecknandet gå lite överstyr. Och Max som lovat sina föräldrar att hålla låg profil...
Petrus Dahlins Jakten på den perfekta luggen är en riktigt rolig berättelse i ungefär samma stil som Dagbok för alla mina fans med stereotypiska karaktärer och drastiska händelseförlopp och en jagberättare vars teckningar bidrar till berättelsen.
Men hur går det med jakten på den perfekta luggen? Får Max till den till slut? Ja, men det krävs så klart mer originella metoder än vanliga stylingprodukter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar