Gorlans ruiner

Länk till adlibris och bokus

Spejarens lärling-böckerna är ständigt utlånade på mitt bibliotek och det är en serie som jag varit nyfiken på länge nu. Vad är det som gör den så läst? När jag fick chansen norpade jag därför ett exemplar av första delen, Gorlans ruiner, innan den hann ut i hyllan (för hamnar den ute i biblioteket hinner någon annan alltid låna den).

I kungariket Araluen växer den föräldralöse Will upp som myndling på slottet i Redmont. Alla barn vars föräldrar dött i rikets tjänst har på samma vis blivit omhändertagna på av baronen Arald i Redmont, men de flesta barn brukar veta vem deras föräldrar har varit. Will vet ingenting, men han fantiserar om att hans far var en tapper riddare. När myndlingarna fyller femton får de möjlighet att välja vad de ska skolas till och Will vill så klart följa i sin fars fotspår och gå i riddarskolan. Men Will är klen och liten till växten och riddarskolan tar inte emot honom. Det gör däremot spejaren Halt. Halt har sett kvaliteter och egenskaper hos Will som är utmärkande för de smygande och snabbfotade spejarna och så blir Will Spejarens lärling.

Efter att i ett par månader, mer eller mindre motvilligt, ha tränat på knivkastning, pilbågsskytte och att smälta in i naturen får Will följa med Halt på ett uppdrag, ett uppdrag som får Will att inse spejarnas betydelse för rikets säkerhet.

John Flanagan är skicklig. Jag kan efter att ha läst boken, inte riktigt sätta fingret på vad det är som drar in mig i berättelsen, men jag förstår definitivt varför i stort sett alla som läst första boken genast fortsätter med bok nummer två. Så kände jag själv nämligen. Gorlans ruiner känns som en rätt så klassisk berättelse med temat att tro på sig själv och att någon som inte ser ut som en hjälte ändå kan vara det. Inget originellt där, liksom. och visst är berättelsen spännande, men inte sitta-på-nålar-spännande. Min slutsats blir att Spejarens lärling helt enkelt är välskrivna och att det är Flanagans förmåga att ha skapat en fantasyvärld med karaktärer som man kan identifiera sig med tillsammans med en berättelse som sakta men säkert griper tag i en som är det vinnande konceptet.

Mitt storslagna liv

Länk till adlibris och bokus

Nej, det blev inget Augustpris för Jenny Jägerfeld i år heller, även om nomineringen av Mitt storslagna liv var välförtjänt.

Sigge, hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till mormor i Skärblacka utanför Norrköping. I Skärblacka driver excentriska mormor Charlotte ett pensionat (The Royal Grand Golden Hotell Skärblacka) som förutom ett otal uppstoppade djur och enda hotellgästen (Krille Maräng) numera också rymmer Sigges brokiga familj.

För Sigges del innebär det här med att flytta att han kan börja om på nytt. I förra skolan hade han inga vänner. Verkligen inga kompisar att hänga med. I Skärblacka ser han möjligheten att efter sommarlovet kunna börja 6:an i nya skolan och bli populär. Eller åtminstone kunna snacka med sina klasskompisar utan att de kollar på honom som vore han ett freak. Så, Sigge har exakt 59 dagar på sig att bli populär. Men hur gör man? Kan man ens googla det? Sigge försöker. Och de tips han får ser han till att praktisera i verkligheten.

Men hela Sigges plan riskerar att gå om intet när han kraschlandar med sina inlines i Junos rabatt. Juno, som är lika gammal som Sigge, driver nämligen Skärblackas mest följda Instagramkonto - Blacka News där hon lägger ut händelser och nyheter i Skärblacka. Och gissa om den där kraschlandningen får många likes! Det är inga smickrande bilder precis och Sigge beslutar sig för att hämnas. Han stjäl helt sonika en trädgårdstomte som står i Junos föräldrars trädgård, skapar ett Instagramkonto som han kallar Runawaygnome och börjar lägga ut bilder på tomten på äventyr. Juno blir vansinnig!

Trädgårdstomte-grejen må vara stulen från Amélie från Montmartre, men detta är bara en av alla episoder i boken som är sjukt roliga. Jägerfelds humoristiska träffsäkerhet och tajming är underbar och Mitt storslagna liv är verkligen en bok som man blir helt varm i hjärtat av. Man kan inte annat än att helt älska Sigges färgstarka familj. Lillasyster Majken som pratar så högt så att allt hon säger är skrivet med versaler, mormor Charlotte som vägrar bli kallad mormor, lillasyster Bobo som älskar Elvis Presley. Och så Krille Maräng som drömmer om att bli filmregissör. Här är så mycket att gilla!

Men precis som med Jägerfelds andra barn- och ungdomsböcker finns ett allvar i bakgrunden (om än kanske inte lika allvarligt och tungt som tidigare) som gör att man vurmar lite extra för Sigge. För Sigge är ju den här killen som inte riktigt följer normen och mallen, han som inte riktigt passar in och som därför hamnat lite utanför och som därför nu plågas av en stor osäkerhet och rädsla för att allt kommer att upprepa sig i nya skolan. Han vill så gärna bli populär men, som Krille Maräng säger: "...vad är det viktiga med att vara populär? Är det inte vänner man vill ha?" Och har Sigge inte redan fått minst en vän i Skärblacka?

Mango och Bambang

Länk till adlibris och bokus

Mango bor i en stor stad högst upp i ett högt hus. En dag fastnar Mango mitt i en trafikstockning och när hon tränger sig förbi bilar, cyklar och uppretade stressade människor upptäcker hon orsaken till trafikstockningen. På gatan ligger en tapir. En väldigt rädd och ängslig tapir som bara blir ännu räddare och ängsligare av allt oväsen runt omkring sig. Mango är den enda som verkar förstå situationen och kan tala tapiren tillrätta och få den stackars tapiren att flytta på sig så att stadens stressade människor kan fortsätta stressa vidare. Tapiren som heter Bambang får komma hem till Mango och så inleds vänskapen mellan de båda. Mango tar hand om Bambang och lär honom att vara modig. Och Bambang inger i sin tur Mango mod när det väl gäller.

Absolut ingen gris är första boken om den charmiga duon Mango & Bambang och är skriven av Polly Faber med illustrationer av Clara Vulliamy i svart, vitt och lila. Stilmässigt påminner Mango & Bambang mig om Chris Riddells Ottolina-böcker som ju också är rikt illustrerade i enkel färgskala. Och precis som Ottolina är det här en förtjusande berättelse som man blir glad av att läsa.

Världarnas krig

Länk till adlibris och bokus

H.G. Wells Världarnas krig gavs ut redan 1898 och berättar om hur marsianer invaderar jorden. Den har efter första publiceringen getts ut på nytt ett flertal gånger men också filmatiserats och dramatiserats för radio. Mest känd är kanske den radiodramatisering från 1938 som orsakade panik då dramatiseringen var så realistisk så att folk som lyssnade faktiskt trodde att den skildrade verkliga händelser.

Berättelsen börjar med att man observerar ovanlig aktivitet på Mars yta. Därefter slår ett antal plåtcylindrar ner på jorden och marsianerna försöker ta sig ut. Människor försöker närma sig, de har hissat sina vita flaggor, men marsianerna har inga fredliga avsikter och börjar utplåna allt levande i sin närhet. Paniken är total för trots att militären sätts in har människorna inget att sätta emot de tekniskt överlägsna marsianerna.

Det som till sist tar kål på marsianerna är något så obetydligt som bakterier. Marisanerna må vara överlägsna med sina stridsmaskiner, men de är inte rustade för ett liv på jorden.

Jag förstår mycket väl varför Världarnas krig har blivit en klassiker. Det går att analysera berättelsen fram och tillbaka och skulle kunna skrivas spaltmeter om den och diskuteras minst lika mycket. Och det säger jag efter att "bara" ha läst den här förkortade, lättlästa och grafiska bearbetningen från Hegas. Ta bara jämförelsen med dagens informationssamhälle. I boken tar det flera dagar för nyheterna att sprida sig. Tänk den panik som skulle utbryta om det utspelats sig i nutid. Jag är hänförd och jag tänker helt klart läsa de två andra titlarna av H.G. Wells som Hegas gett ut, Den osynlige mannen och Tidsmaskinen som kom ut nu i höst.

Alla små lögner

Länk till adlibris och bokus

Lova och hennes pappa har på grund av pappans jobb flyttat till en ny stad. Lova tycker att den nya lägenheten är liten och ful, att hon har fula kläder och hon oroar sig för att inte passa in i nya klassen. När Lova ska till skolan första dagen upptäcker hon att hunden Bästis har tuggat ett stort hål i hennes jacka. Så kan hon ju inte se ut, och därför lämnar hon jackan hemma när hon ska till skolan.

På vägen går hon förbi en butik som hängt ut ett ställ med jackor. Rätt snygga jackor. I Lovas storlek. Ett infall och så har Lova tagit en av jackorna. Det är det första misstag Lova gör och därefter är spärrarna som borta och Lova börjar trassla in sig i den ena lögnen efter den andra. Till exempel säger hon till sina nya klasskompisar att hon bor i den rosa slottsliknande villan bredvid skolan (och hon bjuder dessutom in sina nya klasskompisar!) men det hon ångrar mest av allt är att hon ljuger om sin mamma.

Alla små lögner av Anna Johansson handlar om det svåra i att komma ny till en klass och vilja passa in. Att man kanske friserar sanningen ibland är inte så ovanligt, men i Lovas fall så blir det bara katastroffel. Hennes små lögner blir gigantiska när sanningen hinner ikapp och man våndas med Lova samtidigt som man stundom tycker att hon bara borde skärpa sig. Till slut får hon tack och lov hjälp att nysta sig ur lögnerna.

Jag hade skummat några recensioner av Alla små lögner och mest läst lovande ord om boken. Men dessvärre kommer jag själv inte att fylla på med några lovord. Ämnet och själva berättelsen i sig om Lovas osäkerhet och vilja att passa in är det i och för sig inget fel på, men jag kan inte låta bli att tycka att allting blir för osannolikt och överdrivet även om tanken är att det ska vara roligt. Dessutom är delar av boken inte speciellt välskrivna med bland annat ensidiga karaktärer. Så, njä. Inga lovord från min sida.

Spöket på Canterville

En spökhistoria hann jag med att läsa under läslovet! Oscar Wildes Spöket på Canterville är en klassiker och en känd berättelse. Jag vet att jag läst denna som barn, men att den var
så rolig, det hade jag antingen glömt eller så förstod jag möjligen inte humorn när jag var liten!

Spöket på slottet Canterville har i flera hundra år fått härja fritt. På sin meritlista har Sir Simon, som han heter, ett flertal dåndimpar och ett och annat dödsfall som skrämts ihjäl efter att ha konfronterats med den huvudlöse hertigen, skeletthänder eller skrammel med kedjor. Men spökets storhetstid är ett minne blott  den dagen en amerikansk ambassadörsfamilj flyttar in på slottet. Ambassadören själv, Hiram B. Otis, avfärdar varningarna om hemsökelserna som nonsens och påhitt. Men likväl står Sir Simon en kväll framför ambassadören. Herr Otis blir dock ingalunda skrämd utan tycker istället att spöket ska smörja sina gnisslande kedjor så att de inte ska föra ett sådant förfärligt oväsen mitt i natten.

Efter flertalet fruktlösa försök att skrämma slag på slottet Cantervilles nya invånare börjar det stackars spöket istället undvika familjen och framför allt de yngsta barnen som är rent förfärliga och till och med skjuter ärtor på honom! Aldrig någonsin i spökets långa liv har han upplevt något så förfärligt och nedslående. Vad är väl ett spökes liv värt att leva om ingen tar honom på allvar?

Mellan oss

Länk till adlibris och bokus

Minna ska börja 7:an. Nu har hon möjlighet att välja vem hon ska bli. Hon har redan aktivt valt bort sin gamla kompis genom att välja att inte gå i matteklassen. Men vem ska hon då hänga med? I nya klassen går Jessica från Minnas gamla klass och som av alla betraktas som både snygg och cool. Jessica är precis som Minna skulle vilja vara. Milou kommer från en annan skola. Hon är utåtriktad och det klickar genast mellan Minna och Milou. Efter ett tag tillkommer Elin och tillsammans drömmer de om att bli Någon. Någon som andra ser upp till och som andra vill vara som. Som Jessica. Det handlar om att vilja vara erfaren, ha blivit kysst, ha haft en pojkvän. Allt det som ger status när man går på högstadiet. Att komma ifrån att vara den som andra himlar med ögonen åt, skrattar åt. Men för Minna räcker det inte. De nya kompisar är inte tillräckliga för henne. Minna är villig att ge upp mycket av sitt gamla jag för att bli den hon vill vara. Men hur mycket krävs innan det blir för mycket?

Sandra Beijers Mellan oss handlar om att växa upp. Om att befinna sig mellan barndomen och tonåren. Det här är en tid i ens liv där mycket är jobbigt, allting är svårt. Det går inte att göra rätt. Och man plågas med Minna och alla hennes val som inte alltid blir rätt.

Jag gillar Beijers ordfattiga språk, som samtidigt är rikt. Här finns mycket att läsa mellan raderna. Tyvärr har boken ett stort problem. Vem är den skriven för? Vem ska läsa den? Förlaget säger Unga vuxna, men jag vet inte om de kommer att tilltalas av handlingen. Att läsa om att börja sjuan känns inte så angeläget för en som rätt nyligen passerat de där hemska tidiga tonåren. Det är knepigt med målgruppen för språkmässigt tror jag inte heller att boken lämpar sig för någon som går på högstadiet och som eventuellt skulle kunna känna igen sig i och sympatisera med huvudpersonen.

Först efter att jag började tänka bort det här med målgruppen började jag själv gilla boken. För det här är ju min uppväxttid! Det är solklart 1990-talet. (vilket jag inte tror att alla tonåringar förstår referenserna till) Då gick jag också på högstadiet. Jag känner igen modet med Björk-bollar i håret, svarta sammetsband runt halsen, plaststjärnorna i taket och så vidare. Kan det vara en bok för 80-talister som vill känna sig nostalgiska när de tänker tillbaka på sin egen uppväxt på 90-talet? Kanske.

Hallonbacken

Länk till adlibris

Hallonbacken är ett sanatorium till vilket tuberkulossjuka stadsbarn kommer för att vila, äta och andas frisk luft. Stina är en sisådär tio år gammal och hon vet att hon nog kommer att dö snart. Hon har nämligen lungsoten som gör att hon hostar tills det kommer blod. Trots att Stina kommer från ett fattigt hem så erbjuds hon att komma till Hallonbacken och få behandling.

Stina har fått veta att hon och andra fattiga barn valts ut att komma och bo på Hallonbacken för att läkarna vill prova nya behandlingar. Därför kostar det inget för Stinas familj att låta henne vårdas på Hallonbacken. Att komma till Hallonbacken är som att komma till ett slott i jämförelse med det fattiga hemmet som hon delar med mamma och sex syskon i Helsingfors. Men varför är det inga andra barn på Stinas avdelning? Varför är det ingen annan alls på Stinas avdelning? Hon känner sig så väldigt ensam och övergiven i den stora sovsalen. Hon skriver brev hem, men får inga brev tillbaka. Det är först när Ruben dyker upp mitt i natten som Stina för första gången träffar en jämnårig på Hallonbacken. Ruben har varit på Hallonbacken länge och kan berätta allt om sanatoriet och de som jobbar där. Han berättar också om den hemska branden som inträffade för ett par år sen och som gjorde att man fick stänga Hallonbacken.

Till en början verkar läkarnas behandling väl på Stina, men efter att först ha varit på bättringsvägen blir Stina åter allt sämre. Stina förbereder sig på att dö och skriver ett sista brev hem att det nog är dags att säga farväl nu.

Eva Frantz vet att utnyttja sanatoriets miljöer med stora tomma salar, långa ekande korridorer och vitklädda stränga sjuksköterskor för att skapa rätt stämning. Hallonbacken kan läsas som en berättelse om fattigdom, sjukdom och orättvisor förr i tiden som övergår till att bli en spännande rysare. Det är fängslande och jag tyckte mycket om boken. Jag blev tipsad om Hallonbacken av en kollega: "Som om Astrid Lindgren hade skrivit Rum 213", sa han, och ja, det ligger verkligen nåt i det.

Bli kvar

Länk till adlibris och bokus

Lukas vaknar upp bredvid Sophie. Sophie som är hans bästa vän och som han känt så länge och som han varit hemligt kär i hur länge som helst. Igår kysstes de för första gången. Idag flyttar Sophie trettio mil bort till Göteborg för att plugga. Tajmingen är med andra ord inte den bästa.

Lukas ska stanna kvar och jobba på den lilla värmländska orten som de vuxit upp i. Han har ingen längtan bort som så många andra i hans ålder. Som kompisen Daniel som redan är borta. Eller som Sophie. Måste man vilja flytta, resa bara för att alla förväntar sig att man ska vilja det? Gång på gång måste Lukas försvara sitt val att stanna på den lilla orten. Varför kan det inte vara okej att stanna kvar, bara vara nöjd med det man har?

Lukas vet att det inte räcker för Sophie. Hon vill bort. Även nu efter igår. Räcker inte Lukas till för henne? Hon kanske inte är tillräckligt kär? Alla dessa tankar mal fram och åter i Lukas medan han kör Sophie och hela hennes pick och pack den långa vägen till Göteborg. Det var tänkt att det skulle bli en mysig roadtrip, fikastopp och prat. Men inom Lukas stiger osäkerheten istället. Går det att följa sin egen väg samtidigt som man följer sitt hjärtas väg?

Bli kvar av Maja Hjertzell är en kort roman, hela berättelsen utspelar sig under mindre än ett dygn, som handlar om kärlek och vänskap och om att välja rätt väg i livet. Jag tror boken bäst passar i händerna på målgruppen unga vuxna. Jag tyckte om Bli kvar, men blev inte så engagerad i berättelsen som jag trott att jag skulle bli. Men jag är nog bara för gammal.

Knäckarbanketten

Länk till adlibris och bokus

Det var en gång två hertigar, hertig Ludbert och hertig Odbert, som var tvillingbröder och som ständigt låg i luven på varandra. Redan när de låg i sin mammas mage slogs och bråkade de och under hela sin uppväxt avskydde de varandra innerligt. Inte ens vid sin moders dödsbädd kunde de hålla sams och efter att deras mor gått bort och det stora slottet gått i arv till bröderna delade de helt enkelt upp slottet mellan sig genom att bygga en mur tvärs genom hela slottet för att på så sätt slippa varandra.

Många år senare beslutar sig hertig Ludbert för att ställa till med en enorm fest för att fira att hans nya lustgård står färdig. Det ska hållas bankett i dagarna tre, tjusiga gäster från när och fjärran är bjudna och det ska serveras galanta maträtter, den ena mer överdådig än den andra. Det här ska bli århundradets fest - en riktig knäckarbankett! Men när hertig Odbert får höra talas om banketten kan han inte låta bli att nästla sig in bland gästerna i syfte att förstöra för sin bror.

Hertig Ludberts dotter Ottilia och Amund, en kökspojke vars huvuduppgift är att mata grisarna är den här sagans ofrivilliga hjältar när de blir indragna i hertig Odberts fula spel och hamnar mitt i livsfarliga äventyr där det gäller att akta sig för vidunder och monster, högfärdiga hertigar och snörvlande mopsar.

Sara Bergmark Elfgren har tillsammans med illustratören Emil Maxén åstadkommit ett spännande äventyr skrivet efter sagans alla konster och regler. Knäckarbanketten utspelar sig under den överdådiga och svulstiga barocken. Språket innehåller en del ålderdomliga ord så sagan kan med fördel högläsas för att förklara dessa. Språket är också kryddad med ordvitsiga namn som Greve von Fiesk, Markisinnan von Tissehl-Tassehl och i sagan får läsaren lära känna både kända och mindre kända vidunder, det ena blodtörstigare än det andra. Men slutet gott allt gott, som det ju heter i sagans värld.