Råttburgare

Zoe bor med sin pappa och elaka styvmamma som är av den riktigt otäcka sortens styvmammor. Egentligen har hon bara gift sig med Zoes pappa för att hon ska kunna ligga på soffan och äta räkcocktailchips hela dagarna och hon är så fruktansvärt lat att hon till och med ber Zoe att peta henne i näsan (vilket så klart Zoe vägrar). När den här berättelsen börjar har Zoes pappa precis förlorat sitt jobb på en glassfabrik, Zoe försöker överleva skolan där hon blir mobbad och undvika att bli spottad på av grannen. Och till råga på allt så dör Zoes älskade hamster Morotskaka. Zoe har det verkligen inte lätt. 

Men en kväll när hon ligger och sörjer sin Morotskaka så hör hon något som prasslar under sängen. Och där hittar hon en liten råttunge. Zoe adopterar den gulliga råttungen och döper honom till Armitage. Hon älskar honom av hela sitt hjärta, men det är hon dessvärre ganska ensam om. De flesta gillar inte råttor, och speciellt inte Zoes styvmamma. När hon får nys om att Zoe gömmer en råttunge tillkallas en skadedjursbekämpare som är läskigt lik Burt, killen som säljer Burts burgare från en skåpbil. Faktum är att det ÄR Burt och han har ett nytt recept på hamburgare. Och huvudingrediensen består av råttor. 

David Walliams skriver med en drastisk och rå humor som kanske inte är för alla. Råttburgare var faktiskt emellanåt ett gränsfall i min smak (nästan så att jag funderar över om man kanske borde förse omslaget med en varningstext för känsliga läsare) och jag tyckte mycket bättre om de andra böcker av Walliams som jag läst tidigare. Men alla skrattar vi ju år olika saker. 

För lagets bästa

För lagets bästa är en fotbollsbok som även jag uppskattar då den fokuserar mycket på relationer, det sociala samspelet i laget och hur också familjeförhållande kan påverka livet utanför hemmets fyra väggar.

Länk till adlibris och bokus

Adam och Ilyas är elva år och spelar i samma lag i Roslundens BK. Växelvis får man läsa utifrån Adams och Ilyas perspektiv. Adam är en av lagets självklara toppspelare. Han drömmer om att bli fotbollsstjärna när han blir stor. Det är när han spelar fotboll som han känner att han blir sedd, att han är någon. Fotbollsplanen är hans fristad från allt bekymmer hemma med en sjuk pappa och pengar som inte räcker till nya fotbollsskor.

Ilyas älskade att spela fotboll som liten. Men när de fick Robert som tränare var det något som ändrades. Attityden i laget handlar inte längre om att ha kul utan om vem som är bäst. Ilyas vill egentligen sluta med fotbollen, men han kan inte med att säga till sin pappa. Att spela fotboll var pappans stora dröm som barn, men han hade aldrig möjligheten och Ilyas vill inte göra sin pappa besviken. 

Men en dag får laget veta att Robert ska sluta. De ska få en ny tränare, en som spelat i landslaget och som var med i OS-truppen 1996. Ilyas får ont i magen bara av att tänka på hur den nya tränaren antagligen kommer att göra laget ännu mer elitistiskt. Adam å sin sida längtar efter att få visa den nya tränaren att han är lagets vassaste spelare. Men den nya tränaren, Pernilla, visar sig ha en helt annan agenda än vad någon av dem förväntat sig. 

Angelica Öhrn har lyckats skriva en mycket läsvärd fotbollsbok som även passar för den icke-fotbollsintresserade.

Det värsta har redan hänt

länk till adlibris och bokus

Bianca har gått ut nian och har nu fått sommarjobb på en städfirma. Hennes föräldrar hade hellre sett att hon hade gjort nåt annat än att städa upp efter andra människor. Men Bianca bryr sig inte om det. För henne spelar det ingen roll, inget spelar någon roll längre och egentligen har hon valt att sommarjobba mest för att slippa vara hemma hela sommaren. 

En dag får Bianca och en kollega i uppdrag att städa ur en lägenhet. De ska packa ner allting och städa. Lägenheten har tillhört en ung tjej som blivit mördad. Detta är en händelse som gått Bianca förbi, för när det hände var hon själv upptagen av det värsta, men nu kan hon inte sluta läsa om mordet. Det kan verka hemskt att gräva ned sig i en mordhistoria, men för Bianca blir det istället förlösande. För i allt det hemska når hon sin egen sorg och kan börjaprata om och bearbeta det värsta som hänt henne. 

Marta Söderberg skriver på kortprosa, korta avsnitt och ögonblicksbilder formar denna korta och snabblästa bok till en helhet som är så mycket större än dess korta format. Det värsta har redan hänt handlar om att befinna sig i sorg och känna skuld. Bit för bit avslöjas att Biancas bror har dött i en olycka, en olycka som Bianca anklagar sig själv för att vara ansvarig för. Och med dessa skuldkänslor kommer Biancas känsla av utanförskap, eller snarare känslan av att inte känna omedelbart tillhörighet, att som adopterad inte vara en självklar del av familjen så som hennes bror var (som inte var adopterad). Nu är hon den som föräldrarna fått nöja sig med. Det är så stora känslor som ryms i denna lilla bok, och det är så bra skrivet. Det värsta har redan hänt placerar jag på listan över de bästa böcker jag läst 2021.  

Så nära att det bränns

länk till adlibris och bokus

Max har börjat om. Han har lämnat sitt gamla destruktiva liv, det som Jasons sidekick där kickarna och adrenalinpåslaget fick Max att känna sig levande men som också var ett tydligt övertramp på vad som var det rätta att göra och där han inte alltid befann sig på rätt sida om lagen. Nu i gymnasiet har han lyckats bryta med Jason. Han har lovat sig själv och sina föräldrar att satsa på skolan. Och det går. Faktiskt går det bra.

En dag får han syn på Alice. Det är som att han fastnar i hennes blick. Och hon i hans. Men Alice är redan upptagen. Hon är tillsammans med Jason. 

Trots att Alice känner en nyfikenhet inför Max kan hon inte bryta med Jason. Trots att han är kall och kontrollerande är han som ett gift, en drog som Alice är beroende av. 

Max dras sakta tillbaka till Jason och hans gäng. För där Jason är där är kanske Alice. Max vet att han gör fel. Detta är inte det liv han vill ha, men han kan inte sticka under stol med att han saknar den rusiga känslan som det ger att vara med Jason. Men han vet också att han leker med elden och att han aldrig kan få Alice, för man tar inget ostraffat från Jason. Allt ställs på sin spets när Max blir passivt vittne till en misshandel som Jason är pådrivande i. Alice blir Jasons alibi och plötsligt pekar resten av gänget som var med den där kvällen på Max. 

Som vanligt är Christina Lindström helt lysande i sitt språk. Varenda replik känns äkta och hon är så bra på att levandegöra sina karaktärer, man går liksom och tänker på dem långt efter att man slutat läsa. Framför allt Jason stannar kvar hos mig. Honom skulle jag vilja veta mer om. Hur kan någon vara så karismatisk så att alla dras till en? Varför gick det så snett för honom? Åh, tänk om han kunde få en egen berättelse. Den hade jag velat läsa!

Jul i krinolin

länk till adlibris och bokus

Jul i krinolin är precis vad omslaget ger sken av: lättsmält romance förlagd i en historisk miljö á la kostymdrama plus julstämning och vintermys. Året är 1870 och den unga Lovisa Lind har efter några svåra år av svält och personliga familjetragedier blivit anställd hos karamellmakerskan fru Brask i Ulltuna. Lovisa plågas av sitt förflutna och hon längtar efter att kunna börja om sitt liv på nytt på en plats där ingen känner henne och dit inga rykten om hennes förflutna kan nå. Hon har redan lagt handpenningen till en enkelbiljett till Amerika, men ännu återstår en tid innan hon sparat ihop till hela biljetten. 

När Baron von Drever ska ställa till med bal anlitas fru Brask för att tillverka balens gottebord och Lovisa kommer på så vis till godset för att tillverka praliner och konfekt till den stora vinterbalen som ska bli baronens återinträde till ett socialt liv efter sin hustrus tragiska bortgång. 

Redan första mötet mellan fröken Lind och baron von Drever väcker ett intresse hos de båda och allt eftersom börjar den ömsesidiga gnistan spraka allt mer. Till både Lovisas och baronens förfäran och bestörtning! Lovisa har sitt förflutna som hon vill glömma och som hon är rädd ska komma upp i dagern. Baronen å sin sida har också han ett mörker som han bär på och dessutom plågas han av en dunkel hållhake från sin avlidna hustrus familj. Det är komplicerat för dem båda två. Och än mer komplicerat blir det av att det finns andra unga fröknar som vill åt baronens gunst. 

Av Amanda Hellberg har jag tidigare läst hennes utmärkta Jag väntar under mossan samt två vuxenromaner som drar mer åt spänningsgenren. Det här var aningens enklare och mer lättsmält. Faktiskt lite väl lättsmält och på gränsen till tjatigt i de ständiga påtalandena om Lovisa Linds svåra förflutna som vi till sist kännedom om alldeles i slutet. Men om man bortser från det så är det underhållning för stunden, tänk lite Stolthet och fördom blandat med Jane Eyre fast med mer explicit passion. Plus också för de gotiska inslagen med spökerierna. 

Spökbyrån

länk till bokus och adlibris

Kristina Ohlsson är sedan länge ett säkert kort bland mellanåldersläsarna som gillar mysterier och lite kusligheter. Med första boken i nya serien Spökbyrån etablerar sig hon härmed även som författare för de något yngre läsarna. I Fallet med den rysliga skuggan får vi lära känna Kalle och Elsa som bor med sin farfar Nikodemus i gula slottet i Dimdalen. Det är också här som högkvarteret till Spökbyrån ligger. Farfar Nikodemus är spökmästare och har lärt Kalle och Elsa allt om spöken och nu driver de spökbyrån dit folk som har problem med spöken kan vända sig för att få hjälp. 

Frans Fransson har nyligen flyttat in i en lägenhet i Dimdalen men han får aldrig sova om nätterna för det är ett sådant oväsen varje natt. Saker åker i golvet, porslin krossas och lampor tänds och släcks. Frans Fransson har inte bott länge i sitt nya hem, men han funderar redan på att flytta därifrån om det inte snart blir lugn och ro. När Kalle och Elsa kommer för att undersöka råkar de få syn på en skugga. Det är uppenbarligen skuggan som spökar men Kalle och Elsa måste ta reda på varför. 

Fallet med den rysliga skuggan är ett spännande och småmysigt spökmysterium utan att det egentligen blir särskilt läskigt (och det kanske inte heller är meningen?). Varken Elsa eller Kalle visar någon rädsla och det avväpnar liksom hela grejen med att spöken skulle vara läskiga. Moa Wallins superfina illustrationer är väl värda att nämna också. Ytterligare en bok i Spökbyrån har kommit ut: Fallet med det mystiska godismonstret!

Dockspelaren

länk till adlibris och bokus

När Merimées pappa åker fast för stöld förlorar familjen allt de har och de tvingas lämna sin hemstad. En avlägsen släkting, Olga, som läst om faderns brott i tidningen bjuder Merimée, hennes lillasyster Valetta och höggravida mamma Rose att bo med henne. För det är så släktingar gör, säger Olga, man hjälper varandra. 

Olga är föreståndarinna på ett gammalt hotell, hotell Terminus, i vilket hon nu inhyser den lilla familjen. Hon är omhändertagande och mån om att Rose, som ju inte har långt kvar till att föda, ska vila och ta det lugnt. Hotellet i sig är ett märkligt ställe. Ingen som bor där verkar vara där tillfälligt utan alla verkar mer eller mindre bo där permanent. Och alla verkar så förtjusta över att Merimée, hennes syster och mamma har flyttat dit och visar stort intresse för dem. En som också visar intresse för dem, fast på ett annat vis är doktor Bauer. Han är den ende som är direkt otrevlig mot dem och som på alla sätt och vis är tydlig med hur ogärna han vill ha familjen på hotellet. 

Men trots att både hotellet och staden det ligger i är ett märkligt ställe känner sig Merimée till viss del mer hemma här än hon gjort tidigare. I sin nya skola får hon nämligen kompisar, något hon saknat tidigare och den gemenskap hon känner med de nya vännerna gör att hon kan ha överseende med många av de konstigheter som pågår på hotellet. Men snart börjar märkligheterna bli alltför många för att kunna ignoreras. Någon verkar vilja komma åt mamma Roses bebis, ibland ser Merimée hur tiden liksom fryser och allt står stilla ett ögonblick eller två och på hotellet växer det fram nya korridorer under natten med väggar som känns som hud när man rör vid dem. Det är nästan som att hotellet är en levande varelse. Men ingen annan än Merimée och Valetta verkar tycka att det är något som är konstigt. 

Mårten Sandéns Dockspelaren är en otäck historia där det läskiga långsamt kryper sig på läsaren och jag älskar när stämningen är så här suggestiv. Den beläste kan i berättelsen ana en blinkning åt både Ira Levins Rosemary's baby och Neil Gaimans Coraline. 

Nollan och nätet

Länk till adlibris och bokus

Caroline Engvall har tillsammans med illustratören Katarina Vintrafors skrivit serien Nollan och nätet som är en serie bruksböcker perfekta för låg- och mellanstadiet när man vill diskutera livet ute på internet. Böckerna, fyra till antalet hittills, tar upp ämnen som grooming, näthat, ryktesspridning och spelande. 

I första boken som jag läst, Noelias hemlighet, får vi lära känna nioåriga Noelia, eller Nollan som hon kallas. Nollan bor med sin mamma och har en egen telefon som hon fått för att kunna spela spel och kolla på film. I skolan är hon ensam, hon har ingen bästis som alla andra verkar ha, men på nätet har hon träffat Wilma som är elva år och som skriver så snälla saker hela tiden. Egentligen får Nollan inte prata med någon som hon inte känner på nätet, men Wilma känner hon ju nu, så hon räknas ju knappast. Ändå vågar Nollan inte berätta för sin mamma om Wilma. Det kan ju hända att hon blir arg då. 

Men när Wilma börjar ställa krav på Nollan börjar det bli jobbigt. Wilma vill ha foton på Nollan, inte bara på hennes ansikte, och om Nollan inte skickar bilder så blir hon arg. Nollan börjar få en dålig magkänsla men vill inte riskera att Wilma inte vill prata med henne längre. Till slut vågar hon dock säga ifrån och berättar för sin mamma. 

Handlingen är enkel och händelseförloppet kommer inte heller som någon överraskning, men det här är en bok som fyller sin funktion väl i att den går att använda i skolan och bjuder in till samtal och diskussion om vardagen på nätet. I slutet finns diskussionsfrågor och tips till föräldrar och lärare. Noelias hemlighet är en enkel bok men med ett viktigt innehåll. 

Kattspionerna

Länk till adlibris och bokus

Den lilla katten Samira Karlsson har flyttat med sin familj till Rosengård i Malmö. Allt är nytt och känns lite farligt men så träffar hon katten Pälsa som hjälper Samira att bekanta sig med närområdet. Pälsa är en cool kisse som visar Samira boxningsklubben, vattenlekplatsen och ett kattcafé och tillsammans med Pälsa känner sig Samira modig. Men inte ens Pälsa som är så hemtam på Rosengård känner till Kattspionerna som verkar här och som nu rekryterar Samira och Pälsa för ett uppdrag. 

Kaninungar har försvunnit spårlöst! Råttor och kråkor härjar omkring och det krävs mod, list och finurliga förklädnader för att hindra att ytterligare kaninungar försvinner. Man lever bara nio gånger är första delen i Anja Gatus serie Kattspionerna som ackompanjerade av Anna Nilssons charmiga illustrationer är en verkligt förtjusande liten pärla. Men jag var inte helt beredd på hur verklighetsnära djurens (ja, i det här fallet kaninernas) verklighet skildras med all sin brutala grymhet. Just det reagerade jag på då det är en sådan stor kontrast mellan de annars gulliga illustrationerna och avsnitten där de små kaninungarna försvinner. 

Så jävla operfekt

Länk till adlibris och bokus

Emma går i åttan. Hon tycker att alla andra i hennes klass, ja, på hela högstadiet, verkar så självsäkra och är så mycket snyggare, mer perfekta än vad hon är. Själv försöker hon alltid sitta så att låren inte ska välla ut över stolen, kollar så att tröjan inte glider in mot magen, hoppas att ingen ser hennes gropiga lår när de byter om på idrotten. Emma försöker helt enkelt att vara så osynlig som möjligt för att ingen ska lägga märke till henne och hur fel hon ser ut jämfört med alla andra. För hon vill absolut inte bli som Jamila, som möjligtvis är ännu mer fel än vad Emma är. Egentligen tycker Emma synd om Jamila som får utstå en massa skit, men eftersom hon själv inte vill att glåporden och blickarna ska smitta över på henne låtsas Emma som att hon inte ser när någon är taskig mot Jamila. I skolan är hon därför mest med sig själv. Hennes gamla bästis Clara har övergett henne och börjat hänga med de populära handbollstjejerna. Det enda stället som Emma känner att hon hör hemma på nu är i stallet. 

En dag hittar Emma en lapp på golvet bredvid sin bänk. I rosa tusch står det: "Du är bra som du är". När fler lappar dyker upp börjar något hända bland tjejerna på skolan. Det här påverkar många fler än bara Emma och blir snart som en hel rörelse. Men vem är det som skriver lapparna? 

Charlotte Cederlund har skrivit en stark bok med ett viktigt budskap och bjuder på stor igenkänning från högstadietiden med allt från grupperingar och grupptryck, sociala koder, osäkerhet och skönhetsideal. Jag sugs in i skolmiljöerna, det är verkligen inte svårt att återuppliva sina egna minnen från högstadietiden och alla de osäkra känslor och tankar om kroppsideal som upptog ens sinne då, och berättelsen är medryckande. Men jag tycker att slutet blir lite för mycket på nåt vis. Det är som le grande finale á la high school-film (bara det att just den scenen troligtvis INTE skulle ha fått vara med i en high school-film) Med det sagt så vill jag ändå poängtera att Så jävla operfekt är en mycket bra bok.